Detta är Kebnekaise

Sverigekarta med Kebnekaise

De svenska fjällen

Kebnekaisemassivet, eller Kebnekaisefjällen, tillsammans med andra områden som Sälenfjällen i söder, Härjedalen, Västerbottensfjällen, Arjeplog, Sarek, Padjelanta, Abisko och Riksgränsen i norr de områden som bildar den svenska fjällen.

Dessa svenska fjällområden besöks regelbundet av många svenskar, och turister från andra länder. Namnen har troligtvis ofta en bredare innebörd, än en geografisk betydelse, kopplat till personliga upplevelser och erfarenheter. I detta avsnitt ska vi dock endast beskriva berget och fjällområdet objektivt.

Kebnekaise som högsta berg

Kebnekaise är Sveriges högsta berg, bestående av två toppar, en sydtopp och en nordtopp. Berget ligger inom Kiruna Kommun i Norrbottens län. Nikkaluokta är närmaste by och ligger där allmän väg slutar.

Pratar man istället om massivet, eller högfjällsområdet, brukar man syfta på hela det närliggande fjällområdet. Området ramas in av tre större dalgångar, som tillsammans bildar en triangel.

I söder, från Nikkaluokta i öst till Singistugorna i väst, går dalen Ladtjovagge. Det är i denna dalgång som Kebnekaise Fjällstation ligger. I väst, från norr till söder, går Kungsleden, genom dalgångarna Alesvagge och Tjäktjavagge. Triangelns diagonal i nord-öst utgörs av dalen Vistasvagge. Centralområdet mäter cirka femhundra kvadratkilometer.

Fjällområdet är det mest intensiva och koncentrerade högfjällsområdet i Sverige. Till ytan dock inte speciellt stort. Jämfört med nationalparken Sarek som är fyra gånger större till ytan.

Kebnekaisefjällen karta

Toppar och glaciärer i området

Inom fjällområdet finns cirka 140 markerade toppar och cirka 40 glaciärer. En täthet av toppar och glaciärer som inte går att hitta på fler ställen i landet. Jämfört med nationalparken Sarek som inom samma yta innehåller cirka hälften så många toppar och glaciärer.

Området täcks till största del av kalfjäll. Terrängen är högalpin. Ofta täckt av blockmarker med höga höjder och kamlinjer, glaciärer och instängda sjöar i små dalgångar.

Högsta toppen

Sydtoppen på Kebnekaise är Sveriges högsta punkt, 2098,5 meter över havet, mätt i augusti 2017. På toppen av berget ligger en glaciär, Sveriges enda kvarvarande toppglaciär. Detta gör att höjden, som mäts efter sommaren varje år, är under ständig förändring. Under en längre period har trenden varit att Sydtoppen med toppglaciären blir lägre. Berget under glaciären mäter endast 2060 meter.

På vissa äldre kartor står Sydtoppens höjd angiven till 2114 meter. Detta är ett medelvärde från mätningar som gjorts åren 1947 – 1985. Toppens höjd är normalt sett ett par meter lägre på sommaren än på vintern.

Toppglaciären på Sydtoppen är oftast täckt av snö. Övre delen är brant och smal, sidorna stupar brant ner för berget. Vidare mot norr går en smal kamlinje mot nordtoppen.

Nordtoppen är numera en kal topp, som mäter 2097 meter över havet (2096,8 m.ö.h.) Sommaren 1922 uppmättes höjden på nordtoppen, då den också var täckt av is, till 2135 meter. Samma år mätte Sydtoppen endast 2123 meter. Sedan dess har isen smält bort och höjden har fastställts till 2097 meter.

Sydtoppens toppglaciär

Fösta bestigningen av Kebnekaise

Den första bestigningen av Sydtoppen genomfördes av Charles Rabot, Pehr Abrahamsson och Hans Monsen den 22 augusti 1883. Den första vinterbestigningen genomfördes av H N Pallin den 29 mars 1908.

Första bestigningen av Nordtoppen genomfördes av Borg Mesch juli 1907. Första vinterbestigningen var av Torsten Boberg och Gösta Olander den 20 april 1925.

Vandringsleder till Kebnekaise

Till toppen av Kebnekaise finns ett antal leder att välja bland. Oftast är det Sydtoppen man går mot, av olika anledningar, dels för att det är högsta punkten och dels för att den är enklare att nå än Nordtoppen.

Många vandrare utgår från Kebnekaise Fjällstation, och väljer då västra leden. Det är den vanliga turistleden upp till toppen, även kallad för Björlings led. Leden togs första gången av Johan Alfred Björling och Axel Otto Hultman den 9 juli 1889. På väg mot toppen passerar man bland annat över berget Vierramvare. Leden innebär medel till tung vandring, i delvis blockterräng, men utan klättring. Vilket gör att den lämpar sig bra för alla vandrare, och ställer inte speciellt högra krav på erfarenhet, speciell kunskap eller utrustning.

Östra leden är den andra turistleden mot Sydtoppen, och går upp på berget längst östra väggen. Användes första gången av Rudolf Berg, Nils Flygare och Georg Rutbäck den 7 augusti 1901. Leden används mest av mer erfarna fjällvandrare och guidade turer från fjällstationen. Leden innebär bland annat passage av glaciär och enklare klättring på östväggen.

Durlings led är en annan man brukar nämna som vanliga leder. Den användes första gången av G Durling och Pehr Abrahamsson den 8 augusti 1895. Leden är den vanliga turistleden om man istället kommer från väster. Den sammanfaller med västra leden i kaffedalen, nedanför Kebnekaise. Där efter är det samma led upp till toppen. Leden innehåller inte heller några klättermoment.

Kebnekaise som nationalpark

Kebnekaise är idag inte en svensk nationalpark. Naturvårdsverket har sedan 1989 föreslagit att området ska bilda en ny svensk nationalpark. I senaste Nationalparksplanen för Sverige, av Naturvårdsverket, från 2008 finns Kebnekaisefjällen med som förslag att bli ny nationalpark.

Andra intressanta toppar

Mitt i dalgången Ladtjovagge ligger det stora berget Tolpagorni, 1662 meter över havet. Svår att missa med sitt väldigt karaktäristiska utseende. Med utseende som en gammal vulkan. En glaciär har för många år sedan urholkat bergets topp och bildat en kraterliknande form. Kitteln på toppen ger berget en väldigt speciell och annorlunda profil. Första bestigningen genomfördes av E Groth, H Henriksson, Sataheiki (?), Karl Tirén den 2 augusti 1904.

Västra leden passerar över ett annat berg som också, precis som Tolpagorni, ligger precis söder om Kebnekaise, Vierramvare med sina 1711 meter. Allmänt känd som en väldig stenhög. Ett berg som alla vandrare längs västra leden garanterat kan referera till. Första bestigningen av Johan Alfred Björling och Axel Otto Hultman vid andra bestigningen av Kebnekaise Sydtopp den 9 juli 1889.

Glaciärer kring Kebnekaise

I direkt anslutning till Kebnekaise finns ett antal glaciärer. Storglaciären, Isfallsglaciären och Kebnepakteglaciären är tre stycken glaciärer i öst och nordöst som har sin början uppe vid massivet, och rinner ner i Tarfaladalen.

I öster ligger Björlings glaciär. Östra leden passerar över den södra delen av glaciären, längs en markerad snökam.

I väster ligger Rabots glaciär. Uppkallad efter Charles Rabot, som var först att bestiga Sydtoppen. Glaciären är Kebnekaisefjällens största.

Fjällen, äldst av berg

Den skandinaviska fjällkedjan, Skanderna, tillhör den Kaledoniska bergskedjan. Dessa berg hade sin födsel och tog sin form för mellan 400 – 600 miljoner ås sedan. Jordskorpan har helt enkelt skrynklat ihop sig, på grund av stora underjordiska krafter, som fått berglagren att flytta på sig.

Berglagren innehåller olika typer av bergarter. De som bildar de högsta topparna i Kebnekaisefjällen är bland andra amfibolit, gabbro, gnejser och dolomitmarmor.

Förenklat kan man säga att bergarter är resultatet av olika sammansättningar mellan sand, lera och/eller vulkaniska substanser, med olika grundämnen, kemiska föreningar och fossil av växter och djur. Dessa sammansättningar har sedan under långt tid påverkats av tryck och värme.

Fjällens högsta topp i Sverige är som tidigare nämnt Kebnekaise. Skandernas högsta punkt är Galdhöpiggen i Norge, 2469 meter över havet.